avig, upphängd och nersläppt
Då var man tillbakas till verkligheten här på Åland , med provperiodsmolnet hängande i luften. Det är veckan av dåligt samvete och förbannelse. Det är veckan man lovar sig själv att i fortsättningen börja studera kontinuerligt. Kommer det någonsin hända? tyvärr, men tanken är fin. Helgen har varit alldeles underbar, har njutit av varenda stund hos Alice i hennes mysiga lya. Saknar henne redan, som tur är kommer hon hem i helgen igen, det gillar vi skarpt. Vi har pratat skrattat, gymmat, äventyrat i uppsalanatten och handlat köttfärs! Jag lyckades trots att jag inte skulle, få hem en del nya plagg, det var det här med självdisciplinen igen, ack o ve! men men det är ju trots allt investeringar och jag slipper åka naken till afrika, ett litet plus! Håll i hatten , så slänger jag in lite bilder i förbifarten. So long!
let the unwritten words fade away
älskar dessa patchwork möbler helt underbara. Det kliar i fingararna och ideerna är tusen, sen kommer ett ord och jämnar alla ideer med marken: PROVPERIOD! betyder tidsbrist och ingen tid för varken skissande eller snickeri,men klok som jag är inleder jag min med en liten Uppsala resa över helgen, bäddar fint för framtiden känner jag, nog svamlat nu tillbakas till religionsbokens ensmama universum!
ATTLING
Är fullkommligt förälskad i mina galsögon från Efva Attling, har på känn att vi kommer komma mycket bra överens. Det blev en ganska lugn och skön helg men tack vare den känner jag mig nu som en ny människa. Fredagskvällen spenderardes först framför arkitekturmodellen, efter några timmars frustration kände jag att dagens kretivete höll på att sina, och for iväg till Filip där jag skakde loss med fina vänner! Lördagen blev en trip till gamla minnen och på kvällskvisten bar det av ut till Emma och Julia, där natten spenderades. Idag har jag ägnat mig helt åt studier och skissande(to be continued). Nu är det dags att rikta blicken upp i taket och samla lite energi för att möta en ny vecka. Godnatt.
like renoirs miracle touch
Idag har varit en av dessa "duracelldagar", översatt till svenska - en dag med mera program inplanerad än vad dygnet har timmar. trots en lång dag kan jag nöjt slå mig ner i min säng och känna mig stolt över min effektivitet, carpe diem you know. Förutom en slentrianmässig skoldag har jag hunnit laga mat med sötatse julia och min käre bror i hans lägenhet. med fulla magar rusade julia och jag sedan vidare till anvancia där en svettig spinning sal med trasig ljudanläggning väntade oss. efter vad jag trodde att var dagens motion kastade jag mig i bilen och for iväg till min älskade snickarkurs. där kom jag till insikt hur mycket jag älskar sticksågen och hur svettig man blir av att såga för hand, men jag kom en bra bit vidare på mitt nya projekt i urban anda( som ni får en liten smygtitt av ) och ville inte sluta trots kolckan slagit 10. Så nu sitter jag här utmattad i min säng, så sleep tight och dröm er iväg.
cause everybody need "some" time
Det var väl på tiden antar jag, vi ska se hur jag lyckas hålla igång den men med lite envishet och nya ambitioner ska det väl inte vara helt otänkbart. Så njut av min ack så fartfyllda vardag och mina förvirrande funderingar!
Au revoir
